Tänker...
Hej.
Sitter här och tänker. Tänker på om jag tänker för mycket ibland. Men det är inte mycket att tänka på för det kan man nog inte göra något åt.
I fredags var jag på dans på kvällen. Tur att jag hade morronpasset!
Jag säger bara några saker...
Tuggummi på dans är inte ett bra drag av karlar/killar, eftersom det kan fastna i håret på tjejerna. Vilket det gjorde på mig... Så det var bara att klippa bort en bra bit av mitt hår. Ni skulle hört tjejen som hjälpte mig som stod i kassan. "Ska jag klippa bort allt!?". Och låt mig tillägga att det var faktiskt inte så mycket som det hördes på henne att det var, men det var en bra bit ändå. Men det gör inget. Han var så rolig att dansa med, så det gör absolut inget.
Men tydligen har jag taktkänsla i alla fall! Enligt dem ja dansade med i alla fall.
Det är ett stort plus för mig som inte trodde att jag hade någon, överhuvudtaget.
En annan sak, när jag väl tog mod till mig att bjuda upp en kille innan vi skulle hem (en som jag såg var hur bra som helst att dansa) han sa ja, vi dansade, han sa något, inge dumt, ska jag bara tillägga, absolut inge dumt, men det slutade med att från och med nu, ska jag hålla mig i bakgrunden och bara vänta till någon bjuder upp mig.
Eller ännu hellre vänta till min riddare i frack, att Han ska bjuda upp mig och vi kommer dansa, dansa så länge, att musiken har tystnat men det gör inget, för vi kan dansa hur länge som helst, med den enkla förklaringen att vi inte behöver någon musik för att kunna dansa.
Men nu ska jag inte berätta resten av denna episod, Han i frack kanske dyker upp i framtiden, kanske någon gång. Den pinsamma episoden dock den håller jag för mig själv och någon till, för alltid, ingen kommer att få veta det! Ingen kommer få veta vad han sa.
Sitter här i mitt "nya rum", ska snart skriva en sammanfattning om hur veckan var, lyssnar på musik, och ja tänker.
_________________________________________________________________________________________________________________________
Och du min kära syster kan inte alls bestämma över mig. För du borde veta att små syskon har superstark vilja och ingen kan bestämma över dem, kanske några då, men inte större syskon!
Jag har ett minne. Ett minne där jag var omkring fem år. Och du var med dina kompisar på kvällskvisten, här hemma. Ni åt glass. Jag fick ingen eftersom jag skulle gå och lägga mig snart. Ni satt på altan. Jag kom och ville smaka lite och vara med er. Men icke. Du blev less på mig och ni gick in och stängde in er på ditt rum. Vilket resulterade att jag gick runt och kolla in genom fönstren. Och då drog du ner persiennerna! Du anar inte vad ledsen jag blev! Oförskämt var det och sur blev jag!
Men jag minns också när jag var sjuk och fick en bamsemålarbok av dig!
Men summa av detta, DU bestämmer inte över mig! : P Haha
Bye for now...
